Hand i hand

Det går inte som under praktikperioderna i lärarutbildningen, att man skriver några direkta planer för en fotosession. Visst kan man ha visioner för en fotografering, men hur resultatet sen blir, kan vara något helt annat. Men så är ju också förstås fallet i undervisningssituationen. Målsättningarna kan vara välformulerade men inte alltid uppnåeliga just den dagen.

För några veckor sedan hade jag en familjefotografering då jag bad familjen att vandra hand i hand längs vägen. Minstingen i familjen hade dock andra visioner och sitt eget sätt att gå, med händerna på ryggen. ”Det gör inget”, tyckte jag, utan bad hela familjen att följa hennes exempel. Familjeporträttet som kom till blev lyckat ändå. Inte exakt enligt min grundtanke men en spontan situation som resulterade i ett charmigt familjeporträtt. Så här var livet just då.

 

Det är ibland svårt att försöka styra över små viljor. Men det är heller inte tanken när jag fotograferar.

”Livet ska levas, inte regisseras.”

   Malin

Måste också tillägga att den lilla söta tösen var mycket samarbetsvillig en stund senare och då fick vi till det där hand-i-hand-porträttet som eftersträvades från början.