Från en gnutta blyghet till att ta min hand

Hälsade på några vänner under sportlovet förra veckan. Yngsta dottern i familjen låg och sov när vi kom. Men hon vaknade sen efter en kort stund och kom in och såg några för henne nya ansikten i vardagsrummet. Mammas och pappas famnar var bra att ha nära, men ungefär efter en kvart ”hittade vi varann”. Flickan tog min hand. Vi gick och kollade i fönstret när storasyskonen lekte på gården och jag passade på att föreviga henne, en riktig sötnos.

Det gäller att inte stressa fram något, utan att i lugn och ro bekanta sig med varann och låta barnet, när det är redo, att ta det första steget tillsammans.

Bilden på flickan i fönstret fick, enligt mig, det passande namnet ”Självbild”. Finns inget viktigare för våra små (utöver mat och vila) än trygga famnar och en god självbild och självkänsla.